Första rundan av nationellt prov i år sex (Svenska) är avklarade och frågan man ställer sig är hur det egentligen gick för mina elever som trots sin korta tid i svensk skola fick betyg redan i julas. Mina förhoppningar, tankar, farhågor om de nationella prov var många. Jag hade förberett eleverna på att det skulle vara krångligt, svårt och utmanande. Men jag hade också förberett dem på att de skulle kunna klara av vissa av frågorna och uppgifterna även om de inte skulle klara allt. Jag hade höga förväntningar på mina elever.
Jag lät alla mina elever i min svenska som andraspråksgrupp göra provet, trots att två av eleverna bara gått i vår klass i tre månader med endast några månader i förberedelseklass innan dess och många gått i svensk skola sedan augusti. Jag tycker att de är viktigt att de får känna på vart vi är på väg och faktiskt ser att de klarar av svåra situationer.
Nu är alla delmoment genomförda och rättade. I år provade vi att inte rätta våra egna elevers läs och skriv del utan bytte prov med kollegorna. Läraren som skulle rätta mina elevers prov visste inte något om eleverna, vilket var skönt. En rättvis, objektiv belöning. Hur blev då resultatet?
Läsdelen gick precis som förväntat. I stort sett ingen av mina nyanlända elever klarade av det, däremot var det flera som ändå lyckades samla många poäng och inte bara på läsprocess 1. Däremot lyckades de flesta av mina sva eleverna med mer än tre år i svensk skola läsdelen,vilket är glädjande.
Skrivdelen gick över förväntat och speciellt den berättande texten. Det mest glädjande var att det som jag undervisat om i höstas och gett individuell coachning på nu syntes i elevernas texter. Elever som för mindre än ett halvår sen skrev texter utan skiljetecken, styckeindelning, beskrivningar och dialoger kunde nu visa upp kunskaper om detta även om det inte blev korrekt hela vägen. Och detta klarade det helt på egen hand, utan stöttning! Imponerande! Den instruerande texten var inte lika lätt för eleverna.Framför allt var det svårighet i att verkligen förstå uppgiftens innebörd.
Den muntliga delen gick som förväntat. Det svåra här var min uppgift, att göra bra, stöttande grupper. I en undervisningsgrupp med få elever som känner sig trygga i att föra samtal och diskussioner blev uppgiften nästintill övermäktig för vissa elever. Men det som var glädjande var att de trots allt försökte hjälpa varandra, de peppade varandra och använde många olika strategier.
Jag är glad att jag lät alla göra nationellt prov i svenska. Nu återstår min återkoppling till eleverna och det fortsatta arbetet med elevernas kunskaper. Jag kommer att lyfta alla elevers vilja och energi till att delta i provet, alla elevers fantastiska förmåga att koncentrera sig och fokusera, alla elevers förmåga att gissa, chansa och våga kasta sig ut i detta okända. Med detta som start för vårterminens arbete vet jag att vi nu bara ska fortsätta med vårt arbete som vi påbörjade i höstas. Undervisningen påverkar eleverna som i sin tur påverkar sitt eget och klasskompisarnas lärande. Det ska bli spännande att följa dessa elever fram till nästa nationella prov i svenska i år nio.
Språkutveckling med Duoab 