Hur tillgodoser vi alla elevers behov i sva-undervisningen?

Igår var det dags för terminens första träff för lärarna i svenska som andraspråk. Temat för träffen var ”Hur tillgodoser vi alla elevers behov i sva-undervisningen?” Arbetet skedde genom EPA modellen och uppgiften var följande:

Enskilt:

Fundera kring hur du kan arbeta med en gemensam text i svenska som andraspråk (antingen i en integrerade sv/sva klass eller en separat svagrupp). Formulera vad som ska bedömas och vilket syftet är. Beskriv hur undervisningen skulle kunna gå till för att alla ska utmanas vid en gemensam uppgift och motivera dina val.

Annons

Hur tillgodoser vi alla SvA elevers behov

Att undervisa i svenska som andraspråk har alltid varit komplext och utmanande. Ingen grupp är den andra lik och variationen av elever stor med olika skolbakgrund, modersmål, kunskaper. Men de senaste åren och framför allt nu har förutsättningarna ändrats ytterligare och vi står inför ännu fler utmaningar. Hur tillgodser vi alla SvA eleversbehov; den nyanlända eleven med skolbakgrund, den nyanlände eleven utan skolbakgrund, eleven som varit i Sverige i tre år, eleven som varit här i sju år och eleven som är född i Sverige? Vi får alltfler frågor kring detta och här är några tankar om hur man kan tänka.

Utgå från ett ”tema” men låt eleverna göra olika saker utifrån det behov de har.

Gruppen läser en bok, vissa får sedan jobba med övningar till det lästa, utgå från det eleverna behöver och låt dem jobba med olika saker, fast med samma tema (någon kanske behöver jobba med alfabetisk ordning, någon annan med stavning, någon läser för att få upp flytet…) Alla behöver helt enkelt inte jobba med samma saker trots att man utgår från samma text/ ämne.

Dikt, vägen till framgång?

I år åtta som jag undervisar, arbetar vi just nu med dikter vilket har visat sig vara ett framgångsrecept. Under senaste månaden har jag fått tre nyanlända elever till gruppen som sedan tidigare består av blandad skara elever med olika förutsättningar och förmågor. Samtidigt som det är en otroligt rolig grupp att undervisa är det också en jätteutmaning eftersom de språkliga nivåerna är så olika men också för att elevernas motivation går från väldigt liten till jätte hög.

I tre veckor har vi nu ägnat oss åt dikter. Inledningsvis skapade vi en förförståelse kring vad dikt är genom att lyssna på rap och genom att lära oss om vad en dikt kan innehålla;rim, metaforer,liknelser, budskap mm.  Därefter utgick vi från en lång text som alla individuellt sedan fick göra om till en dikt. Uppgiften var helt enkelt att skala bort allt ”onödigt”. Resultaten blev en uppläsningslektion där vi fick ta del av allas alster. Det som var bra  med denna övning var att alla kunde delta och lyckas oavsett språkliga kunskaper och motivation. Texten var ju redan skriven. Eleven skulle ”bara” sudda lite. 

Därefter arbetade vi med diktanalys, gemensamt med ”Karmakontot”, sedan i par eller trios med ”Apelsinkastanj”. Diktanalysen som gjordes i trio eller par lämnades in och eleverna fick respons på analysen av mig. Som slutuppgift av diktanalys genomför eleverna denna vecka individuell diktanalys av en Tage Danielsson dikt. Denna individuella analys kommer jag att bedöma. 

Mitt ibland detta arbete med diktanalys har eleverna även skrivit egna dikter utifrån fyra rubriker: önskedikt, åttarading, egen dikt på svenska, egen dikt på modersmål. (Önskedikt och åttarading är dikter som följer vissa mönster). Eleverna har verkligen blommat ut. Allra lättast har de nyanlända eleverna haft! Det är mäktigt när de lämnar in sina dikter skrivna på modersmålet. Som slutuppgift på diktskrivandet ska vi läsa upp dikterna på modersmålet och berätta vad de handlar om. Jag ska börja, med att läsa min egen skrivna dikt på svenska. Ska eleverna ska jag! De elever som har haft svårast för diktskrivandeuppgifterna och speciellt att skriva på sitt modersmål är de elever som är födda i Sverige. De uttrycker att de inte har något skriftspråk på sitt modersmål. Där har jag uppmanat dem att ta hjälp av sina föräldrar. Får hoppas att vi lyckas! 

Det är roligt att se hur arbetet  med dikt verkligen blivit framgångsrikt. Och en härlig känsla att jag även stärkt elevernas känsla för modersmålet betydelse under detta arbetsområde. 

Tankar efter föreläsningen på flerspråkighetskonferensen

Vi var nog mest nervösa en vecka innan. Hur skulle det egentligen gå när vi skulle berätta om vårt arbete med eleverna på Östergårdsskolan och det arbete vi gör som Sva utvecklare på Kärnhuset?

När man berättar om sin verksamhet är det alltid lätt att ta saker för givet och bortse från de bitar som är självklara. Vårt uppdrag för föreläsningen var att varva teori och praktik kring hur vi får eleverna att bli goda läsare och skribenter oavsett ämne. Det gällde att hitta en balans och visa på olika exempel av vårt arbete. När vi är ute och föreläser är vårt mål med våra övningar, de praktiska exemplen, att deltagarna alltid ska kunna använda våra uppgifterna direkt i sin undervisning. Så ville vi att det även skulle vara denna gång. Vi vet också att det vi gör och föreläser om inte är något revolutionerande men vår tanke är att inspirera och ge styrka. Ibland behöver vi bli påminda om alla de goda idéer vi har men som lätt faller i glömska.

Det var inspirerande att se våra deltagare ge sig hän över de övningar vi hade med oss. Fokuseringen, pararbetet blev lika intensivt som i våra klassrum. För oss är det viktigt att man som lärare faktiskt provar på det som vi sedan utsätter våra elever för. Vi måste också få känna känslan av att lite oroligt se alla andra komma igång, känna känslan över att få skriva av sig sina tankar före ”lektionen”börjar, känna känslan av att tillsammans lära sig mer. Om vi inte själva utsätter oss för detta kan vi lätt glömma bort hur det är för eleverna. När vi gör uppgifterna blir det också tydligare för oss hur viktigt det är med bra, informativa och tydliga instruktioner. Man kan aldrig vara tydlig nog!

Igår när vi kom tillbaka till skolan frågade våra elever hur det hade gått. De har ju fått följa med i våra förberedelser och även utsatts för uppgifter och frågeställningar för att vi skulle få underlag till vår föreläsning som inte bara bygger på vad vi ser och tycker. Vi svarade att det hade gått bra! Men det hade inte gått så bra om vi inte hade haft våra fantastiska elever.

Idag fortsätter arbetet som vanligt och våra nior sitter just nu och skriver nationella prov. Förhoppningsvis ger vårt arbete med läs och skriv i alla ämnen framgång även på Nationella Provet!

Vardagen i mars; intensiv och inspirerande

Det är märkligt hur mars alltid blir en hektisk och intensiv månad.
För våra elevers del handlar det mycket om de de nationella proven i svenska som andraspråk. Sexorna är precis klara med alla delar, läsa; skriva, tala och nu handlar arbetet om hur vi går vidare med det som vi faktiskt såg på NP. Niorna däremot väntar med spänning, förtjusning, oro på nästa veckas NP. För att ge dem de bästa förutsättningarna försöker vi få med så mycket repetition som möjligt. Vilka texttyper finns det? Hur känner man igen en specifik texttyp? Hur ska man tänka när en text är svår och inte så tillgänglig? Dessutom pågår ju lektionerna med alla övriga elever…
I vårt arbete som SvA utvecklare har vi precis avslutat en rad verksamhetsbesök på olika skolor med fokus på undervisningen i svenska som andraspråk. Vi har även vid våra besök intervjuat SvA lärare och skolledare utifrån tre rubriker: organisation, elever, systematisk kvalitetsarbete. Nu är det dags för oss att sammanställa dessa besök och intervjuer och koppla ihop dem med vad forskning säger och skolverkets rekommendationer.Tanken är sedan att detta ska bli en ”handbok” med syftet att skapa en mer gemensam syn på SvA; ge riktlinjer för SvA undervisningen i Halmstad kommun. Mer om detta arbete återkommer vi med.
Men det som står närmst dörren just idag är Flerspråkighetskonferensen i Stockholm nu på torsdag och fredag. Vi ser fram emot två dagar med inspiration, nya tankar och kunskaper. Dessutom kommer vi på fredagen att ha föreläsning och workshop kring hur man blir ”en säker läsare och en flyhänt skribent oavsett ämne”. Det ska bli spännanade att få berätta om det utvecklingsarbete som vi har bedrivit på vår skola under några år där vi bl a har sett att eleverna har blivit mer strukturerade i sitt arbete än tidigare och att eleverna har fått ökat självförtroende i läsande och skrivande. Givetvis kommer vi även att rapportera våra intryck från flerspråkighetskonferensen, kanske är det så att vi t o m ses där.

Respons direkt!

Niorna i en av våra grupper har idag avslutat sitt arbete med John Steinbecks bok ”Möss och människor”. Vi har läst boken, tittat på filmen, diskuterat och reflekterat. Som sista uppgift har eleverna fått skriva en jämförande text om boken och filmen. Eleverna har individuellt skrivit på chrome books under några lektioner. I början av skrivandet uppmanades eleverna att dela sina dokument med mig som lärare för att jag under deras arbete skulle kunna ge dem feed back och guida dem vidare både innehållsmässigt och formmässigt. Eleven bjöd in mig som ”kommentera” gäst vilket innebär att jag kan kommentera deras text och komma med förslag men de måste själva aktiv ändra om de vill.
Vilken respons det blev från eleverna! Under tiden eleverna skrev kunde jag gå in och läsa och kommentera, mellan lektionerna kunde jag kommentera. Varje elev fick respons utifrån sin språkliga nivå och förmåga. Eleverna som skrivit hemma påpekade att jag inte läst och kommenterat allt.
En av eleverna som har problem med att se felaktigheter i sin text arbetade jag tillsammans med. Vi satt vid varsin chromebook och tittade på felen steg för steg. Jag kunde markera var vi skulle titta och eleven gick själv in i texten och ändrade. Om eleven suttit med texten själv hade hon inte sett det som hon faktiskt upptäckte när vi arbetade tillsammans med texten.
En annan av eleverna ber sällan om hjälp och tar sällan emot feedback men genom delandet så fick jag tillgång till hans text. Jag arbetade igenom den långa texten, som innehållsmässigt höll en hög nivå. Däremot hade eleven problem med skiljetecken, böjningar och ordföljd så det blev kommentarer och markeringar kring detta. Jag såg hur eleven jobbade sig aktivt igenom hela dokumentet. Suckade, fortsatte jobba. Eleven brukar vanligtvis vara klar först, lämna in, inte visa sin text före inlämning vilket också gjort att eleven inte alltid lyckats med sina texter. Nu var eleven klar när övriga elever också blev klara.
Arbetet med att skriva jämförande texter gick mycket smidigare än jag förväntat mig och texternas språkliga kvalité blev högre än de tidigare varit.

Tankar kring digitala och multimediala texter i Sv/SvA

Här kommer sammanfattande tankar efter att ha lyssnat till Anna Lena Godhes föreläsning på Skolportens konferens Svenska som andraspråk. Anna Lena Godhe har skrivit doktorsavhandlingen ”Bedömning av digitala och multimediala texter- förhandlingar i gränslandet” och det var kring detta som hennes föreläsning handlade om.
Vill du veta mer om hennes avhandling kan du läsa här:
http://www.ituniversitetet.se/aktuellt/nyheter/fulltext//anna-lena-godhe-forsvarade-sin-doktorsavhandling.cid1217263
http://www.skolporten.se/forskning/avhandling/creating-and-assessing-multimodal-texts-negations-at-the-boundary/
Vad betyder egentligen litteracitet i ett ämne? I svenskan betyder litteracitetsbegreppet inte bara att skriva och läsa som kommunikationssätt. Att även vara litterat i digitala miljöer är en nödvändighet i svenskan men även i dagens samhälle. I vår undervisning är det viktigt att vi utmanar vårt sätt att tänka. Hur tänker du som lärare kring NE och Wikipedia? Hur tänker du som lärare kring publicering och delaktighet? Det sociala mediet gör att avståndet mellan användare och media minskar. I de digitala miljöerna delar alla och bidrar aktivt. Hur blir dialogen mellan lärare och elev om det vi lärare värderar högst är tal och text medan det eleverna värderar högst är bild och ljud? Hur kan elever och lärare mötas i detta? Hur kan vi förstå varandra?
I Lgr 11 pratar man om det utvidgade textbegreppet både i Sv och i SvA. Skolverket skriver bl a om det utvidgade textbegreppet. ”Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan även avlyssning, film, video, …”. Hur gör vi som lärare när vi ska ge eleverna möjlighet för eleverna att tillägna sig detta?
Har vi väl hittat vår form för användande av textbegreppet i klassrummet kommer nästa dilemma. Hur ska vi bedöma de digitala och multimediala texterna? I Anna Lena Godhes avhandling har hon fokuserat på just bedömningen. Hon kom fram till att det finns ett behov av metoder för att bedöma multimodalitet i skolsammanhang. Problemen när man arbetar med det multimodala är att elever och lärare inte pratar om vad bedömningskriterierna innebär. När det utvidgade textbegreppet används värderas fortfarande det skrivna och talade språket högre än bilder och musik. Frågor som hur man som elev ska använda bilder för att tydliggöra sina texter diskuteras sällan eller aldrig. Problemet är också att eleverna oftast förstår bedömningen (i sv/sva) av tal och text men inte hur bilder och ljud samspelar med övriga texten. Vi lärare är inte heller riktigt bekväma i detta.

”Men vi skriver ju hela tiden”

”Men vi skriver ju hela tiden” är en av de vanligaste kommentarerna som vi möter i våra klassrum i svenska som andraspråk, svenska och engelska.Varför skriver vi så mycket egentligen? Spelar det någon roll för elevernas framgång om vi skriver mycket, ofta, kort, långt, i olika genrer?
Det pratas mycket om elevernas läsning i dessa dagar. Det pratas inte lika mycket om elevernas skrivning. I vårt arbete med att fortbilda och handleda kollegor har vi under våren på olika sätt fördjupat oss ytterligare i dessa båda delar. Det som har varit mest häpnadsväckande när vi har läst litteratur, forskning, lyssnat på föreläsningar, diskuterat med kollegor om just läsning och skrivning är att majoriteten av allt tillgängligt och alla diskussioner handlar om läsning. Det finns inte lika mycket om just skrivandets betydelse för inlärning och skolframgång. Skrivandet tas kanske för givet men som vi alla vet är det en konst som också behöver tränas på.
Kanske behöver vi ställa oss frågor om hur vi tänker och arbetar med läsning osch skrivning.
Är det kanske så att vi lärare behärskar läsandet mer än skrivandet och därför inte skriver lika ofta?
Är det kanske så att vi utmanar läsandet mer än skrivandet i vårt klassrum?
Är det kanske så att vi läser på olika sätt men endast skriver på ett?
Behöver vi även en skrivande klass precis som en läsande klass?
Behöver vi ett skrivlyft lika väl som ett läslyft?

I förra veckan blev en av oss intervjuade av två lärarstudenter som skriver sitt examensarbete kring läsförståelse
”Idén bottnar i de senaste PISA-undersökningarna och vårt mål är delvis att se om de nedåtgående resultaten stämmer överens med ämneslärares upplevelser av just elevers läsförståelsekompetens, eftersom lärarna sällan får komma till tals i den här debatten trots att det kanske är lärarna som borde ha det största inflytandet i sakfrågan. Dessutom vill vi undersöka om ämneslärares arbete och erfarenheter av läsning i skolan stämmer överens med den allmänna uppfattningen om situationen.” (utdrag ur lärarstudenternas mail)
I vårt samtal blev det ännu tydligare för oss hur mycket skrivande och läsande faktiskt hör ihop och hur dessa två delar är beroende av varandra. De båda delarna stöttar och utvecklar varandra. Det är inte två isolerade enheter. Om läsning och skrivning sker parallellt blir utdelningen optimal.

Vi är övertygade om att skrivandet spelar roll för elevernas lärande och läsande. Vi ser att våra elever når en högre måluppfyllelse än de gjorde tidigare när vi inte ”skrev hela tiden”. Vi ser att eleverna har lättare för att läsa och diskutera olika typer av texter nu än tidigare. Vi ser att varierade skrivuppgifter lockar fram skrivandet hos eleverna.

Så tyvärr alla våra elever vi kommer att fortsätta att skriva hela tiden!