Jag, min mentorskollega som är NOlärare och vår klass, en årskurs sexa, ingår i ett experiment. Vad händer om man placerar många nyanländ i en ”helt vanlig klass”. I vår sexa går 24 elever, 15 av dem läser svenska som andraspråk och av dem är 12 födda i ett annat land och tio av dem har varit i Sverige i ca ett år eller mindre. I klassen pratas förutom svenska, albanska, bosniska, ryska, arabiska, serbiska, somaliska, vietnamesiska, portugisiska och pashto. Och så engelska förstås som några läst i flera år och andra precis börjat med. Alla 24 elever läser de ämnen man ska och undervisas av ämneslärare vilket betyder för denna hösttermin ca åtta lärare.
Nu är det snart dags för betyg och på höstens utvecklingssamtal ägnade jag mycket tid till att förklara för mina nyanlända elever att de kanske inte skulle få betyg i alla ämnen trots flit och kunskaper eftersom språket ibland hindrar förmedlandet av kunskaper. Så här bara tre veckor kvar till inmatningen av betyg ser jag att eleverna i stort sett når betyg i alla sina ämnen. Undantagen finns i engelska, där elever som inte läst engelska tidigare inte ännu nått upp till godkänd nivå, matte där eleven har matematiska svårigheter och behöver mer tid för att nå målen och ett och annat praktiskt estetiskt betyg som beror på att eleven aldrig haft slöjd eller hem och konsumentkunskap.
Hur kan detta vara möjligt med endast en termin i svensk skola förutom en kort tid i Förberedelseklass? Hur har detta experiment lyckats? Samarbete! Det är nyckeln till framgång. Allas vilja till att ta eget och gemensamt ansvar.
Redan innan eleverna kom till skolan i augusti hade vi ett möte med alla undervisande lärare i klassen. Jag och min mentorskollega beskrev vår klass utifrån den information vi fått om både våra nyanlända elever och övriga. Vi pratade mycket om elevernas styrkor men även om ev hinder som skulle kunna komma. Vi informerade också om hur vi på bästa sätt kunde stötta alla elever i klassen, både starka och svaga. Min kollega påminde oss alla om att det var nu det var dags att ta fram alla våra språkutvecklande redskap från verktygslådan. Det var på riktigt nu.
På vår skola ger vi stöd på framför allt SO och NO lektioner till våra nyanlända i form av en extra lärare. Eftersom vår klass har flest nyanlända fick vi tillgång till dubbla lärare på 2/3 SO, NO och mattelektioner. Det gör att lärarna har möjlighet att hjälpa och stötta i olika konstellationer och alla elever får den utmaning de behöver. Alla våra nyanlända elever har även Studiehandledning en gång i veckan på sitt modersmål samt möjlighet att gå på Läxhjälp en till två gånger i veckan.
En annan del av samarbetet står eleverna för och då framför allt deras fantastiska vilja till att lyckas. Alla eleverna vill lyckas och de hjälper varandra och oss lärare i att nå så långt det bara går.
Frågan man också ställer sig är ju hur vi lyckas med de elever som inte är nyanlända utan helt ”vanliga svenska” elever. Det går alldeles förträffligt för dessa också. Alla elever utmanas, mycket tack vare de språkutvecklande redskapen som vi använder och utmanas att utveckla. Med en gemensam kraft får man med alla och alla elever vinner på att arbeta språkutvecklande med tydlighet och struktur.
Månadsarkiv: november 2014
Glöm inte forskning och beprövad erfarenhet!
Vi har funderat lite kring alla metoder och undervisningstips som vi numera så lätt kan ta del av via sociala medier och hemsidor. Dessa kan vara en oerhörd tillgång och ett stöd för oss i vår undervisning. Vi kan få bekräftelse på det vi gör, dela med oss/ ta del av goda exempel, utmanas och utvecklas.
Vad vi däremot vill trycka på är att vi inte får glömma att det vi gör i skolan ska vila på forskning och beprövad erfarenhet. För att värna om vår profession måste vi hela tiden fråga oss vilken forskning som ligger bakom det vi gör.
Beprövad erfarenhet är inte att jag som lärare har genomfört undervisning som har fungerat bra under en längre tid. Beprövad erfarenhet är som den förträffliga lilla skriften Forskning i klassrummet, som ges ut av Skolverket, säger ” Beprövad erfarenhet är systematiskt prövad, dokumenterad och genererad under en längre tidsperiod och av många.”
Tillgängligheten på material är enorm och det är klart att vi ska hjälpa varandra och lära av varandra. Vad vi inte får glömma är det kritiska tänkandet (som vi för övrigt ständigt talar om för våra elever att de ska ha) och vikten av att veta varför vi gör det vi gör och på vilka grunder det vilar.
Vi anser att vi hela tiden måste ställa oss frågan huruvida det vi gör i vår undervisning vilar på forskning och beprövad erfarenhet och även sätta oss in i denna forskning. För vår professions skull!
Titta gärna på följande länkar:
http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning
http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D3095
http://www.skolporten.se/forskning/
http://www.pedagogstockholm.se/skolforskning/
http://www.forskning.se/fordigiskolan.4.4c620b9a1350cdb4358b2.html
Tankar kring digitala och multimediala texter i Sv/SvA
Här kommer sammanfattande tankar efter att ha lyssnat till Anna Lena Godhes föreläsning på Skolportens konferens Svenska som andraspråk. Anna Lena Godhe har skrivit doktorsavhandlingen ”Bedömning av digitala och multimediala texter- förhandlingar i gränslandet” och det var kring detta som hennes föreläsning handlade om.
Vill du veta mer om hennes avhandling kan du läsa här:
http://www.ituniversitetet.se/aktuellt/nyheter/fulltext//anna-lena-godhe-forsvarade-sin-doktorsavhandling.cid1217263
http://www.skolporten.se/forskning/avhandling/creating-and-assessing-multimodal-texts-negations-at-the-boundary/
Vad betyder egentligen litteracitet i ett ämne? I svenskan betyder litteracitetsbegreppet inte bara att skriva och läsa som kommunikationssätt. Att även vara litterat i digitala miljöer är en nödvändighet i svenskan men även i dagens samhälle. I vår undervisning är det viktigt att vi utmanar vårt sätt att tänka. Hur tänker du som lärare kring NE och Wikipedia? Hur tänker du som lärare kring publicering och delaktighet? Det sociala mediet gör att avståndet mellan användare och media minskar. I de digitala miljöerna delar alla och bidrar aktivt. Hur blir dialogen mellan lärare och elev om det vi lärare värderar högst är tal och text medan det eleverna värderar högst är bild och ljud? Hur kan elever och lärare mötas i detta? Hur kan vi förstå varandra?
I Lgr 11 pratar man om det utvidgade textbegreppet både i Sv och i SvA. Skolverket skriver bl a om det utvidgade textbegreppet. ”Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan även avlyssning, film, video, …”. Hur gör vi som lärare när vi ska ge eleverna möjlighet för eleverna att tillägna sig detta?
Har vi väl hittat vår form för användande av textbegreppet i klassrummet kommer nästa dilemma. Hur ska vi bedöma de digitala och multimediala texterna? I Anna Lena Godhes avhandling har hon fokuserat på just bedömningen. Hon kom fram till att det finns ett behov av metoder för att bedöma multimodalitet i skolsammanhang. Problemen när man arbetar med det multimodala är att elever och lärare inte pratar om vad bedömningskriterierna innebär. När det utvidgade textbegreppet används värderas fortfarande det skrivna och talade språket högre än bilder och musik. Frågor som hur man som elev ska använda bilder för att tydliggöra sina texter diskuteras sällan eller aldrig. Problemet är också att eleverna oftast förstår bedömningen (i sv/sva) av tal och text men inte hur bilder och ljud samspelar med övriga texten. Vi lärare är inte heller riktigt bekväma i detta.
Språkutveckling med Duoab 