Hur tillgodoser vi alla SvA elevers behov

Att undervisa i svenska som andraspråk har alltid varit komplext och utmanande. Ingen grupp är den andra lik och variationen av elever stor med olika skolbakgrund, modersmål, kunskaper. Men de senaste åren och framför allt nu har förutsättningarna ändrats ytterligare och vi står inför ännu fler utmaningar. Hur tillgodser vi alla SvA eleversbehov; den nyanlända eleven med skolbakgrund, den nyanlände eleven utan skolbakgrund, eleven som varit i Sverige i tre år, eleven som varit här i sju år och eleven som är född i Sverige? Vi får alltfler frågor kring detta och här är några tankar om hur man kan tänka.

Utgå från ett ”tema” men låt eleverna göra olika saker utifrån det behov de har.

Gruppen läser en bok, vissa får sedan jobba med övningar till det lästa, utgå från det eleverna behöver och låt dem jobba med olika saker, fast med samma tema (någon kanske behöver jobba med alfabetisk ordning, någon annan med stavning, någon läser för att få upp flytet…) Alla behöver helt enkelt inte jobba med samma saker trots att man utgår från samma text/ ämne.

Annons

Tankar efter föreläsningen på flerspråkighetskonferensen

Vi var nog mest nervösa en vecka innan. Hur skulle det egentligen gå när vi skulle berätta om vårt arbete med eleverna på Östergårdsskolan och det arbete vi gör som Sva utvecklare på Kärnhuset?

När man berättar om sin verksamhet är det alltid lätt att ta saker för givet och bortse från de bitar som är självklara. Vårt uppdrag för föreläsningen var att varva teori och praktik kring hur vi får eleverna att bli goda läsare och skribenter oavsett ämne. Det gällde att hitta en balans och visa på olika exempel av vårt arbete. När vi är ute och föreläser är vårt mål med våra övningar, de praktiska exemplen, att deltagarna alltid ska kunna använda våra uppgifterna direkt i sin undervisning. Så ville vi att det även skulle vara denna gång. Vi vet också att det vi gör och föreläser om inte är något revolutionerande men vår tanke är att inspirera och ge styrka. Ibland behöver vi bli påminda om alla de goda idéer vi har men som lätt faller i glömska.

Det var inspirerande att se våra deltagare ge sig hän över de övningar vi hade med oss. Fokuseringen, pararbetet blev lika intensivt som i våra klassrum. För oss är det viktigt att man som lärare faktiskt provar på det som vi sedan utsätter våra elever för. Vi måste också få känna känslan av att lite oroligt se alla andra komma igång, känna känslan över att få skriva av sig sina tankar före ”lektionen”börjar, känna känslan av att tillsammans lära sig mer. Om vi inte själva utsätter oss för detta kan vi lätt glömma bort hur det är för eleverna. När vi gör uppgifterna blir det också tydligare för oss hur viktigt det är med bra, informativa och tydliga instruktioner. Man kan aldrig vara tydlig nog!

Igår när vi kom tillbaka till skolan frågade våra elever hur det hade gått. De har ju fått följa med i våra förberedelser och även utsatts för uppgifter och frågeställningar för att vi skulle få underlag till vår föreläsning som inte bara bygger på vad vi ser och tycker. Vi svarade att det hade gått bra! Men det hade inte gått så bra om vi inte hade haft våra fantastiska elever.

Idag fortsätter arbetet som vanligt och våra nior sitter just nu och skriver nationella prov. Förhoppningsvis ger vårt arbete med läs och skriv i alla ämnen framgång även på Nationella Provet!

Strategier för att lyckas

Som jag skrev i föregående inlägg så blev betygsutdelningen i min klass med många nyanlända häpnadsväckande. Inte bara de nyanlända överträffade mina förväntningar utan även ”de vanliga” eleverna. Det är nu det gäller att fortsätta ha höga förväntningar på eleverna, fortsätta vara tydlig och strukturerad, fortsätta att utmana deras tankar och kunskaper. Samtidigt som du som lärare ska styra eleverna i riktningen att bli självständiga.

Idag hade vi terminens första riktiga svensklektion. Vi ska fram till NP v 6 repetera texttyper och lässtrategier och idag fick de terminens första läxa; en läsförståelse. Eleverna tittade storögt på texten, vände blad och tittade på frågorna. ”Ska vi ha allt det till fredag?” ”Ja” svarade jag, ”nu är det dags att höja oss en nivå. Det här klarar ni”. Uppgiften till fredagen blir att läsa texten och försöka svara på alla frågor, gissa, chansa och träna på att ta sig förbi hindren. Uppmaningen är också att försöka göra det själva utan hjälp för att träna på den situationen. Det enda hjälpmedlet de får använda sig av är att slå upp betydelsebärande ord på sitt modersmål.
På fredag ska vi tillsammans gå igenom läsförståelsen och diskutera mer hur de tänkte, än om det blev ett rätt svar eller inte. Jag vill få dem att fundera över hur de ska ta sig förbi hindren och hitta strategier för att lyckas. De ska få känslan av att ingenting är omöjligt och på så sätt orka jobba vidare även om det känns hopplöst.
Efter läxgenomgången arbetade vi med en gemensam text och pratade om hur man skulle ta sig an en text som t ex på Nationella Provet. Vi kom tillsammans fram till att förutspå och sammanfatta var två bra och effektiva strategier att använda sig av. Sammanfatta muntligt; det som eleverna knappt klarade av med mycket stöttning i september, gick nu fort och smidigt och vi kunde på bara några få minuter enas om vad texten egentligen handlade om. Därefter arbetade vi med frågorna till texten tillsammans och pratade om hur man letar i en text beroende på hur en fråga är konstruerad. Jag trodde att eleverna kunde mer om hur man letar i en text men efter en kort stund förstod jag så inte var fallet. De chansade hejvilt utan någon tydlig strategi, men när jag förklarade om frågans huvudord och ledtrådar så var det fler och fler som som kunde hitta var de skulle läsa i texten för att få fram ett svar. De förstod hur de skulle tänka och att ibland behöver man inte förstå alla ord för att kunna svara på frågor.
Tanken med gemensamhetsövningen är just att eleverna ska fördjupa och skaffa sig nya strategier för hur de ska tänka när de söker efter svar i en längre, svårare text. När den första texten är klar kommer vi sedan att göra nya texter i grupper men på samma sätt. Läxan därefter kommer att vara en läsförståelse i svårighetsnivå med den första. Tanken är att vi sedan ska jämföra om vi lättare kan svara på den texten nu efter att vi pratat mer om HUR vi gör. Det slutgiltiga provet kommer sedan måndag v 6 när eleverna utmanas rejält och får uppgifter som befinner sig långt över deras språkliga nivå. Kanske kan deras strategikunskaper hjälpa dem att trots allt klara av det.

Tankar kring digitala och multimediala texter i Sv/SvA

Här kommer sammanfattande tankar efter att ha lyssnat till Anna Lena Godhes föreläsning på Skolportens konferens Svenska som andraspråk. Anna Lena Godhe har skrivit doktorsavhandlingen ”Bedömning av digitala och multimediala texter- förhandlingar i gränslandet” och det var kring detta som hennes föreläsning handlade om.
Vill du veta mer om hennes avhandling kan du läsa här:
http://www.ituniversitetet.se/aktuellt/nyheter/fulltext//anna-lena-godhe-forsvarade-sin-doktorsavhandling.cid1217263
http://www.skolporten.se/forskning/avhandling/creating-and-assessing-multimodal-texts-negations-at-the-boundary/
Vad betyder egentligen litteracitet i ett ämne? I svenskan betyder litteracitetsbegreppet inte bara att skriva och läsa som kommunikationssätt. Att även vara litterat i digitala miljöer är en nödvändighet i svenskan men även i dagens samhälle. I vår undervisning är det viktigt att vi utmanar vårt sätt att tänka. Hur tänker du som lärare kring NE och Wikipedia? Hur tänker du som lärare kring publicering och delaktighet? Det sociala mediet gör att avståndet mellan användare och media minskar. I de digitala miljöerna delar alla och bidrar aktivt. Hur blir dialogen mellan lärare och elev om det vi lärare värderar högst är tal och text medan det eleverna värderar högst är bild och ljud? Hur kan elever och lärare mötas i detta? Hur kan vi förstå varandra?
I Lgr 11 pratar man om det utvidgade textbegreppet både i Sv och i SvA. Skolverket skriver bl a om det utvidgade textbegreppet. ”Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan även avlyssning, film, video, …”. Hur gör vi som lärare när vi ska ge eleverna möjlighet för eleverna att tillägna sig detta?
Har vi väl hittat vår form för användande av textbegreppet i klassrummet kommer nästa dilemma. Hur ska vi bedöma de digitala och multimediala texterna? I Anna Lena Godhes avhandling har hon fokuserat på just bedömningen. Hon kom fram till att det finns ett behov av metoder för att bedöma multimodalitet i skolsammanhang. Problemen när man arbetar med det multimodala är att elever och lärare inte pratar om vad bedömningskriterierna innebär. När det utvidgade textbegreppet används värderas fortfarande det skrivna och talade språket högre än bilder och musik. Frågor som hur man som elev ska använda bilder för att tydliggöra sina texter diskuteras sällan eller aldrig. Problemet är också att eleverna oftast förstår bedömningen (i sv/sva) av tal och text men inte hur bilder och ljud samspelar med övriga texten. Vi lärare är inte heller riktigt bekväma i detta.

Sammanfattning och tankar kring ”Reading to learn” efter att ha lyssnat på David Rose

Under torsdagsförmiddagen på Skolportens konferens ”Svenska som andraspråk” fick vi lyssna till Dr David Rose som är en av personerna bakom ”Reading to learn”. David är en sann pedagog som föregår med gott exempel och i sin föreläsning ger prov på stor yrkesskicklighet. Det är bra, för det är inte helt bekvämt att sitta och lyssna på ett andraspråk som dessutom innehöll en hel del ämnesspecifika termer som inte var lätta att förstå. Men med hjälp av David, Google translate, gissningar och ”fråga en vän” fick vi en god överblick av ”Reading to learn”.
”Reading to learn” fokuserar mycket på de lågpresterande eleverna. Genom denna metod har de lågpresterande elevernas resultat (i Australien och Sverige) höjts anmärkningsvärt men även de högpresterande elever höjer sina resultat något. Ett av syftena med ”Reading to learn” är att minska gapet i klassrummet mellan låg- och högpresterande vilket de också lyckats med på de skolor där metoden används.
Oavsett om man fullt ut köper ”Reading to learn” eller inte så innehåller den bitar som går att använda i alla ämnen under vilka arbetsområden som helst. Metoden bygger på att man börjar i det kända och utvecklar till det okända. Man går från helheten till delarna vilket betyder att även om eleverna inte kan alla bokstäver eller kan läsa, så kan man ändå använda sig av denna metod. De texter som man använder sig av ska vara kognitivt utmanande för ALLA elever och genom olika grad av stöttning kan de tillägna sig texterna.
Enligt Dr David Rose behöver lärare som undervisar ”Reading to learn” utgå från fem begrepp:
Prepare (Förförståelse)
Focus (Uppgift/ syfte)
Task (Genomföra)
Evalute (Utvärdera)
Elaborate (Utveckla/utvärdera)
David pratade mycket om att lärare ofta stannar i Focus, Task och Evaluate men att det är i Prepare och Elaborate som vi hjälper eleverna att utvecklas och att i ”Reading to learn” arbetar man mycket med detta vilket gör metoden framgångsrik. ”Vi ska använda elevernas svar som byggstenar för att de ska fortsätta lära och utveckla sina kunskaper.”
När du som lärare arbetar med läsning måste alla delar av texten ingå; kontext, text, stycke, meningar, ordgrupper, ord, stavelse, bokstavsmönster. Dr Rose menar att för att eleverna ska förstå hur allt detta hänger ihop så behöver de guidning av dig som lärare. Alla elever kan inte få ihop dessa delar av sig själv. I arbetet med texter så är det mer gynnsamt att börja med helheten (kontext och text) och gå till delarna (bokstäver, ljud) istället för tvärtom. Om du dessutom utgår från kontexten och texten behöver eleven inte känna till varje ord utan förstår i textens sammanhang vad texten handlar om. I ”Reading to learn” ställer läraren många frågor till eleverna. Frågorna är av den karaktären att alla elever oavsett kunskaper ska kunna svara på dem. När eleven svarat rätt får eleven beröm och självkänslan hos eleven stärks vilket gör att eleven känner att hen kan.
Många gånger under förmiddagen betonas det hur viktigt det är att läraren som undervisar i ”Reading to learn” är väl förberedd. Läraren måste ha arbetat igenom texten, styckena, meningarna, orden och formulerat de frågor som ska ställas.

Slutligen kommer här några tankar efter att ha lyssnat på Dr David Rose en förmiddag.
Metoden har visat sig mycket framgångsrik på lågpresterande elever. Är detta den enda metoden som lyckas eller finns det andra? Lyckas alla lärare som arbetar med denna metod? Vi vet att de högpresterande utvecklas något men om man jämför med andra metoder utvecklas dessa elever då mer/lika/mindre? Vi behöver höja de lågpresterande elevernas resultat MEN vi behöver också utmana och utveckla de höpresterande.
Dr David Rose visade oss ett fantastiskt klipp där han på mycket kort tid får en lågpresterande elev att få både självkänsla och självförtroende. Men passar denna metod alla elever? Vi tilltalas av denna metod i arbetet med nyanlända men även i de lägre årskurserna. Frågan är dock om man måste gå ”all in” för att jobba med detta eller om man kan baka in detta med övriga metoder. Krävs det dessutom att alla undervisande lärare arbetar på samma sätt?
Som ni säkert förstått så är det många frågor som far runt. Hur passar denna metod in med t ex tankarna som genomsyrar Skolverkets Läslyft, ”En läsande klass” och ”Skriva sig till läsning”? Hur ska man som lärare veta vilken metod man ska välja? Och detta framför allt när man oftast bara får höra det positiva kring en metod. Ofta vet man ju inte riktigt säkert vad man tycker förrän man är mitt i något på riktigt.

Kanske har du som läser detta erfarenhet av ”Reading to learn”, i så fall får du gärna delge dina tankar till oss.

Hur jobbar man med “Reading to learn”?

På följande sidor kan du läsa hur man arbetar med ”Reading to learn”.

http://pedagogstockholmblogg.se/mod/2014/02/12/hur-jobbar-man-med-reading-to-learn/
http://www.lararnasnyheter.se/origo/2011/11/22/narlasning-ger-koll-pa-kemin

Och här är ”Reading to learn”s officiella hemsidor i Australien och Sverige

http://www.readingtolearn.com.au/
http://reading4life.org/

Vad är “Reading to Learn”?

Reading to Learn is one of the world’s most powerful literacy programs. It is designed to enable all learners at all levels of education to read and write successfully, at levels appropriate to their age, grade and area of study. The Reading to Learn strategies have been independently evaluated to consistently accelerate the learning of all students at twice to more than four times expected rates, across all schools and classes, and among students from all backgrounds and ability ranges.
The program has been developed over ten years with teachers of primary, secondary and tertiary students across Australia and internationally, to integrate reading and writing with teaching the curriculum at all year levels. The strategies apply cuttting edge research in classroom learning, and language across the curriculum, in a form that is accessible, practical and meets the needs of teachers and students.
The Reading to Learn program can be accessed as a teacher professional learning program, or by ordering the teacher resource package and training DVDs directly.

http://readingtolearn.com.au/index.php?option=com_content&view=article&id=1&Itemid=16

Rutin för Svenska som andraspråk

I Halmstad kommun pågår arbetet med att främja barns- och elevers språk-, läs- och skrivutveckling genom att varje enhet arbetar fram sin handlingsplan kring detta arbete. (Till grund för arbetet finns ”Rutin för arbete med barns och elevers språk-, läs- och skrivutveckling”) Som en del av denna ska en rutin för svenska som andraspråk och en för nyanlända skapas. Genom att skapa rutinerna hoppas vi ge en ökad kunskap och förståelse kring elever med annat modersmål, ämnet svenska som andraspråk och skapa en tydlig organisation kring undervisningen. Inledningsvis handlar vårt arbete mest om att identifiera vad rutinen bör innehålla. Rutinen ska inte vara ”ytterligare” en sak att göra utan en hjälp för att sätta ord på hur kartläggning, undervisning, uppföljning ser ut för elever med annat modersmål. Rutinen ska också tydliggöra ämnets syfte och visa på skillnaderna mellan svenska och svenska som andraspråk.

Första utkast på rubriker:
Inledning
Andraspråksinlärning
SvA för vem? hur länge?
Organisation
Kartläggning, screening, undervisning, uppföljning
Ämneslärares roll

Har du som SvAlärare tankar kring detta får du gärna höra av dig till oss på duoab@hotmail.com

Konsten att sammanfatta

Detta läsår har jag blivit mentor i en av våra nya sexor. Tolv av dem undervisar jag i svenska som andraspråk. En enkel match kan man ju tycka eftersom jag har lyxen att bara ha 13 elever och dessutom elever som jag är mentor för MEN detta är inte vilka tolv elever som helst. Tre av dem är födda i Sverige, sju har varit här i mindre än ett år och två som har varit här i några år. Som ni förstår varierar kunskaperna i svenska otroligt mycket men det alla eleverna har gemensamt är att de är mycket studiemotiverade och verkligen vill.
Som första arbetsområde har jag valt att fokusera på läsning. Jag har utgått från RT modellen och de senaste lektionerna har vi ägnat åt sammanfattningens konst.
För att förklara vad sammanfatta är jämförde jag med en nektarin. Nektarinen är hela texten och när vi sammanfattar skalar vi bort innehållet så vi kommer in till kärnan. I kärnan får bara det viktigaste plats. Vi fortsatte sedan att stryka över (för som eleverna sa vi stryker ju inte under) med överstrykningspennor det viktigaste i varje stycke i den faktatext om myror som vi läste. Vi läste upp vad alla skrivit och diskuterade om det vara bra val eller inte. Vi diskuterade också om alla behövde tycka lika. När hela texten var genomläst och överstruken samlade jag in texterna och sammanställde meningarna. Resultatet av det ser ni här:

Texten om Myror:
Ibland syns små, små bladlöss på träd eller blommor.
De lever av växtsaft som de suger i sig genom att borra in sin snabel i växterna.
Lössen bajsar nämligen ut något som kallas honungsdagg.
Det är en klibbig vätska som innehåller massor av socker.
Den vätskan mjölkar myrorna fram genom att stryka lössen med sina antenner.
Sedan bär de hem honungsdaggen tills tacken.
Men även lössen gillar myror.
De håller nyckelpigorborta- som gillar att äta bladlöss.
En del sorters myror har bladlöss som boskap i sina bon.
Myror kan bära saker som väger 20 gånger sin egen vikt.
Jämfört med oss människor betyder det att en person som väger 25 kilo kan bära saker som väger 500 kilo.
Det är som om en sjuåring skulle lyfta en ko!
Myror är riktigt smarta.
Kanske har du sett att en myrstack oftast byggs söder om ett träd eller en stubbe.
I stacken finns öppningar som myrorna öppnar och stänger beroende på hur varmt de vill ha det i boet.
På vintern flyttar myrorna ner till källarvåningen.
Men myror kan bo på många andra sätt än i stackar, till exempel i trädstammar eller långt ner i marken.
Varje myra har sin egen speciella uppgift och sköter den mycket noga.
När de blir äldre och har lärt sig mer får de arbeta utomhus.
En annan grupp släpar hem mat från djurriket, som insekter.
Det finns undersökningar som visar att ett stort myrsamhälle bär hem cirka 2000 insekter i timmen.
En sorts myra kallas för bladskärarmyra.

Idag på lektionen gick vi igenom meningarn och diskuterade återigen vilka som var kärna och vilka som skulle skalas bort. Därefter var det dags för själva sammanfattandet. Hur skulle vi få ihop meningarna till en helhet. Med mig som sekreterare och modellerare vid datorn skrev vi sen ihop vår sammanfattning. Så här blev den:

”Myrorna lever av växtsaft som de suger i sig genom att borra in sin snabel i växterna. De gör detta genom att mjölka ur saften med sina antenner. Därefter bär de hem mjölkdaggen. Lössen gillar myrorna eftersom de håller nyckelpigorna borta. Det finns även myror som har bladlöss som boskap.
En myrstack byggs ofta söder om ett träd men myror kan även bo i trädstammar eller långt ner i marken. Det finns öppningar som de öppnar och stänger beroende på hur varmt de vill ha det.
Alla myror har sin egen uppgift och de äldre får arbeta utomhus. En del av dessa släpar hem mat från djurriket. Det finns undersökningar som visar att ett stort myrsamhälle bär hem cirka 2000 insekter i timmen. Myror kan bära saker som väger 20 kilo sin egen vikt.”

När vi var klara jämförde vi originaltext med meningarna med sammanfattningen och eleverna kunde konstatera att sammanfattningar gör att man förstår texter lättare. I denna sammanfattning har vi inte gått in på att ändra om och skriva med egna ord rakt igenom utan vi har använt oss av originalmeningarna och ändrat i dem. Detta gör att alla elever kan klara av att sammanfatta oavsett hur mycket eget språk de har. Klarar de av att plocka ut kärnan i texten har de ju också visat att de förstått den och det är ju det jag vill se. Nästa steg i konsten att sammanfatta är nu att sammanfatta i en grupp och tillsist sammanfatta enskilt.
Jag hoppas att detta arbete med lässtrategierna och framför allt sammanfattningar ska hjälpa dem inte bara i svenskan utan i alla ämnen.

Serietidningen ~ en väg till självständig läsning

Eleverna i grupppen i år åtta har en sak gemensamt och som hindrar dem från att klättra högre upp på betygssteget. Det är att de inte ännu har blivit självständiga läsare. De behärskar det skrivna språket, att läsa på, mellan och bakom raderna men bara när vi delar läsupplevelse genom att jag läser högt. Och som vi alla vet så måste eleverna bli självständiga och ha självförtroende, tempo och strategier för att möta texter på egen hand i skolan men också i det vardagliga livet.
Som en del av det första arbetsområdet har jag därför introducerat en serietidning för dem. Arbetsområdet handlar om demokrati och allas lika värde där vi under lektionerna ska läsa, diskutera, se på teater och film för att avsluta med att skriva ett reportage. Som del ett i arbetsområdet har eleverna fått i uppgift att läsa serietidningen ”Vi ska ses igen, Sanam”, (utgiven av http://www.hejsverige.nu). Serien handlar om en 14-årig pojke som på egen hand flyr från Afghanistan till Sverige. Eleverna har fått i uppgift att läsa serien i två etapper. Vid två tillfällen (mitten och slutet) har de fått stanna upp och svara på frågor om det som de läst. Som introduktion till läsandet valde jag att prata om Afghanistan och knyta ihop till den bok vi läste i sexan tillsammans (”Den osynliga flickan”). Vi tittade även på första seriesidan och funderade på vad texten skulle handla om. Eleverna fångades och därefter startade det individuella läsandet.
Under läsandets gång var det spökligt tyst i klassrummet. Många av eleverna glömde att stanna vid mitten av serien helt uppslukade av historien. När de insåg att de läst för långt stoppade de och besvarade frågorna fokuserat. Enda gången som det blev oljud i klassrummet under tiden som vi arbetade med detta var när eleverna läst klart tidningen och ilsket uttryckte att det var ett riktigt dåligt slut. ”Hur tänkte författarna egentligen?” ”Det måste ju finnas en fortsättning”.
Jag ser nu framemot det samtal som vi ska ha i halvklass i slutet av veckan där vi ska diskutera serien men även jämföra med den teater som vi ska under veckan. Det ska bli intressant att höra eleverna delge varandra sina upplevelser och tankar som de fått i sitt självständiga läsande. Förhoppningsvis kan vi efter samtalet tillsammans konstatera att vi kommit en liten bit längre på vår väg till att bli självständiga läsare.