Vad är “Reading to Learn”?

Reading to Learn is one of the world’s most powerful literacy programs. It is designed to enable all learners at all levels of education to read and write successfully, at levels appropriate to their age, grade and area of study. The Reading to Learn strategies have been independently evaluated to consistently accelerate the learning of all students at twice to more than four times expected rates, across all schools and classes, and among students from all backgrounds and ability ranges.
The program has been developed over ten years with teachers of primary, secondary and tertiary students across Australia and internationally, to integrate reading and writing with teaching the curriculum at all year levels. The strategies apply cuttting edge research in classroom learning, and language across the curriculum, in a form that is accessible, practical and meets the needs of teachers and students.
The Reading to Learn program can be accessed as a teacher professional learning program, or by ordering the teacher resource package and training DVDs directly.

http://readingtolearn.com.au/index.php?option=com_content&view=article&id=1&Itemid=16

Serietidningen ~ en väg till självständig läsning

bild serie

Eleverna i grupppen i år åtta har en sak gemensamt och som hindrar dem från att klättra högre upp på betygssteget. Det är att de inte ännu har blivit självständiga läsare. De behärskar det skrivna språket, att läsa på, mellan och bakom raderna men bara när vi delar läsupplevelse genom att jag läser högt. Och som vi alla vet så måste eleverna bli självständiga och ha självförtroende, tempo och strategier för att möta texter på egen hand i skolan men också i det vardagliga livet.
Som en del av det första arbetsområdet har jag därför introducerat en serietidning för dem. Arbetsområdet handlar om demokrati och allas lika värde där vi under lektionerna ska läsa, diskutera, se på teater och film för att avsluta med att skriva ett reportage. Som del ett i arbetsområdet har eleverna fått i uppgift att läsa serietidningen ”Vi ska ses igen, Sanam”, (utgiven av http://www.hejsverige.nu). Serien handlar om en 14-årig pojke som på egen hand flyr från Afghanistan till Sverige. Eleverna har fått i uppgift att läsa serien i två etapper. Vid två tillfällen (mitten och slutet) har de fått stanna upp och svara på frågor om det som de läst. Som introduktion till läsandet valde jag att prata om Afghanistan och knyta ihop till den bok vi läste i sexan tillsammans (”Den osynliga flickan”). Vi tittade även på första seriesidan och funderade på vad texten skulle handla om. Eleverna fångades och därefter startade det individuella läsandet.
Under läsandets gång var det spökligt tyst i klassrummet. Många av eleverna glömde att stanna vid mitten av serien helt uppslukade av historien. När de insåg att de läst för långt stoppade de och besvarade frågorna fokuserat. Enda gången som det blev oljud i klassrummet under tiden som vi arbetade med detta var när eleverna läst klart tidningen och ilsket uttryckte att det var ett riktigt dåligt slut. ”Hur tänkte författarna egentligen?” ”Det måste ju finnas en fortsättning”.
Jag ser nu framemot det samtal som vi ska ha i halvklass i slutet av veckan där vi ska diskutera serien men även jämföra med den teater som vi ska under veckan. Det ska bli intressant att höra eleverna delge varandra sina upplevelser och tankar som de fått i sitt självständiga läsande. Förhoppningsvis kan vi efter samtalet tillsammans konstatera att vi kommit en liten bit längre på vår väg till att bli självständiga läsare.

bild serie2

”Men vi skriver ju hela tiden”

”Men vi skriver ju hela tiden” är en av de vanligaste kommentarerna som vi möter i våra klassrum i svenska som andraspråk, svenska och engelska.Varför skriver vi så mycket egentligen? Spelar det någon roll för elevernas framgång om vi skriver mycket, ofta, kort, långt, i olika genrer?
Det pratas mycket om elevernas läsning i dessa dagar. Det pratas inte lika mycket om elevernas skrivning. I vårt arbete med att fortbilda och handleda kollegor har vi under våren på olika sätt fördjupat oss ytterligare i dessa båda delar. Det som har varit mest häpnadsväckande när vi har läst litteratur, forskning, lyssnat på föreläsningar, diskuterat med kollegor om just läsning och skrivning är att majoriteten av allt tillgängligt och alla diskussioner handlar om läsning. Det finns inte lika mycket om just skrivandets betydelse för inlärning och skolframgång. Skrivandet tas kanske för givet men som vi alla vet är det en konst som också behöver tränas på.
Kanske behöver vi ställa oss frågor om hur vi tänker och arbetar med läsning osch skrivning.
Är det kanske så att vi lärare behärskar läsandet mer än skrivandet och därför inte skriver lika ofta?
Är det kanske så att vi utmanar läsandet mer än skrivandet i vårt klassrum?
Är det kanske så att vi läser på olika sätt men endast skriver på ett?
Behöver vi även en skrivande klass precis som en läsande klass?
Behöver vi ett skrivlyft lika väl som ett läslyft?

I förra veckan blev en av oss intervjuade av två lärarstudenter som skriver sitt examensarbete kring läsförståelse
”Idén bottnar i de senaste PISA-undersökningarna och vårt mål är delvis att se om de nedåtgående resultaten stämmer överens med ämneslärares upplevelser av just elevers läsförståelsekompetens, eftersom lärarna sällan får komma till tals i den här debatten trots att det kanske är lärarna som borde ha det största inflytandet i sakfrågan. Dessutom vill vi undersöka om ämneslärares arbete och erfarenheter av läsning i skolan stämmer överens med den allmänna uppfattningen om situationen.” (utdrag ur lärarstudenternas mail)
I vårt samtal blev det ännu tydligare för oss hur mycket skrivande och läsande faktiskt hör ihop och hur dessa två delar är beroende av varandra. De båda delarna stöttar och utvecklar varandra. Det är inte två isolerade enheter. Om läsning och skrivning sker parallellt blir utdelningen optimal.

Vi är övertygade om att skrivandet spelar roll för elevernas lärande och läsande. Vi ser att våra elever når en högre måluppfyllelse än de gjorde tidigare när vi inte ”skrev hela tiden”. Vi ser att eleverna har lättare för att läsa och diskutera olika typer av texter nu än tidigare. Vi ser att varierade skrivuppgifter lockar fram skrivandet hos eleverna.

Så tyvärr alla våra elever vi kommer att fortsätta att skriva hela tiden!

Genrebyte: från artikel till dikt och brev

Ett perfekt sätt att träna eleverna i olika texttyper och genrer är att arbeta med genrebyten. I år fem utgick vi från nedanstående tidningsartikel i genren beskrivande. Vi tog hjälp av de fyra lässtrategierna; förutspå, reda ut, ifrågasätta och sammanfatta för att verkligen förstå texten. När vi sammanfattade texten arbetade vi enligt modellen, ensam, par, grupp.
Efter att sammanfattningarna var redovisade repeterade vi brev och dikt i den berättande genren. Det visade sig att dikt var det som var svårast, men här tog vi hjälp av Zlatan och hans version av ”Du gamla och fria”. När alla hade klart för sig hur de båda texttyperna skrevs fick de arbeta i par med antingen dikt eller brev.
Det oredigerade resultatet av deras arbete kan du läsa på Ljungdahls Hörna (http://annaljungdahlblog.wordpress.com/2014/05/04/sva-5-fran-artikel-till-brev-och-dikt/). Denna vecka ska vi redigera och finslipa texterna och då uppdaterar vi givetvis bloggens texter också.

Gessle är först ut när Najaden ska segla bort
Halmstad.
Per Gessle, Fredrik Ljungberg eller Ernst Wigforss. Vem tycker du ska pryda infartsskyltarna till Halmstad när Najaden försvinner?

Världens minsta fullriggare har inte hunnit lämna sin plats intill Slottet. Men redan är kommunen och Trafikverket i gång med planerna på hur Halmstad ska presenteras för trafikanterna i framtiden.

Dagens bild på motorvägen med Najaden och Halmstad slott är av allt att döma inaktuell redan i sommar, när Najaden bogseras till Norge.

Symbolen för Halmstad ska i stället bli en aktningsvärd person.

Inför valet av vem som ska få äran att pryda skyltarna vid infarterna till Halmstad har Trafikverket tagit fram en skylt med stadens popkung Per Gessle.

Urvalet ligger tveklöst på en nivå där de flesta direkt ser vem personen på skylten är. Möjligen kan den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss förbrylla, men både Gessle och Ljungbergs ansikten kopplar trafikanterna snabbt till att det är Halmstad som väntar bakom nästa krök.

Halmstads kommunledning trycker på värdet av direktinflytande. Därför får invånarna vara med och påverka personvalet.

Per Gessle ses som den mest kände, därför pryder han den första testskylten vid Halmstad Norra.

Utöver en omröstning på Trafikverkets hemsida står en skylt med en valbarometer uppställd på Stora torg under de kommande veckorna.

Den som vill vara med och påverka utfallet kan passa på att trycka JA eller NEJ för de olika kandidaterna under valperioden.

Valet avslutas i god tid för att resultatet ska hinna presentera före valet till Europaparlamentet 25 maj.

Per Gessle har inte kunnat nås för en kommentar, men låter som under storhetstiden med Roxette och Gyllene Tider skivbolagets pressansvarige, Marie Limberg, förmedla hans uppskattning över att vara nominerad:

– Per är särskilt glad över att bildförslaget har med konsertpublik. Det blir kanske svårt att uppfatta i motorvägshastighet, men är ju helt rätt, säger hon.

Popkungen har också övertygats om att ersätta Najaden som främsta symbol för turisterna som vill ha ett fotominne med sig hem. Vyn med Najaden och slottet är en Halmstads mest fotograferade.

Sista veckan i juli kommer Per Gessle att finnas tillgänglig några timmar varje förmiddag för fotografering med Slottet i bakgrunden.

Den delen ingår inte i Trafikverkets förslag till ny skyltning, dessutom är ju inte Ernst Wigforss längre i livet och för Fredrik Ljungbergs innebär turistsäsongen numera hektiska arbetsdagar med satsningen på varumärket Freddys. Han vill, men hinner inte vara fotomodell.

Rösta på de olika kandidaterna här!

Jan Stohr jas@hallandsposten.se

Från bok till recension del 2

Precis lagom till påsklovet blev sjuorna klara med sina bokrecensioner till ”Fighting Spirit”. I gruppen finns som sagt nyanlända elever, elever som varit här i några år och elever som är födda i Sverige. Strukturen för bokrecensionen var följande:
april 14 025

Här är tre av recensionerna. Eleverna har självständigt utifrån stöttning skrivit sina texter. De har korrigerat sina texter med hjälp av kompisar. Det enda jag har ändrat vid inskrivningen här på bloggen är ändelser som blivit fel eller fallit bort. Eleverna som bidrar med sina recensioner har romani, arabiska och vietnamesiska som modersmål.

Recension nr 1:
Boken jag har läst heter ”Fighting Spirit”.
Författaren heter Markus Zusak
Förlaget heter B. Wahlström.
Den handlar om att familjen Wolfe har blivit fattiga och pappan är arbetslös. Bokens karaktärer är mamma, pappa, Rube, Cameron och Sarah. Rube och Cameron älskar att boxas. Eftersom pappan är arbetslös och inte kan hitta något jobb så har Rube bestämt sig att boxas olagligt och tjäna pengar åt familjen.
Temat på boken är familj. Varför jag tycker så är för att Rube försöker hjälpa sin familj och riskerar sitt liv för sin familj så att dom mår bra och har det bra. Han slåss för att få pengar.
En av bokens huvudpersoner är Rube. Rube är en kille som gillar att slåss. Han är lite brun och har ljusgröna ögon och har brunt hår. Rube är jättegodhjärtad människa och omtänksam. Varför Rube är godhjärtad människa är för att han vill hjälpa sin familj, för dom är fattiga och då tänkte Rube slåss helt olagligt. Man fick inte slåss olagligt men han gjorde det ändå för han ville se sin familj glad och tjäna pengar så att de blir rika igen. Och när de retade Sarah, hans syster, att hon låg runt och var full så hoppade Rube på och slogs för att han tar hand om sin familj och vill inget illa om dem.
Boken utspelas i Australien i en liten stad nära Sydney 2010 i en liten by där vägarna är helt raka och många lövträd. Mitt i lövträden finns det stora hus och husen är moderna. Staden ligger nära havet.
Jag har lärt mig om att när våran familj har det svårt så ska vi hjälpa dem. Och att jag har lärt mig mycket om fattigdom. Och sen hur familjen har det när de är fattiga. Jag tycker inte att man ska ge upp utan kämpa vidare för det har Rube gjort. Han fortsatte att slåss för att tjäna pengar och göra sin familj glad.
Jag tycker att boken var bra och att man förstod mycket. Den var intressant att läsa.

Bokrecension nr 2:
Titel: ”Fighting Spirit”
Författare: Marcus Zusak
Bokens förlag: Wahlströms
Boken handlar om två bröder som heter Cam och Rube som gillar att boxas. Deras pappa är arbetslös och mamman har två jobb men familjen lever ändå fattigt. Bröderna börjar delta i olagliga boxningsmatcher för att vinna pengar. Rube vinner alla boxningsmatcher och då blir hans bror Cam avundsjuk. Cam blir avundsjuk för att han är inte så bra på boxning och han förlorade nästan alla sina matcher.
Temat för boken är pengar. Detta tycker jag eftersom de boxas för pengar, pappan knackar på grannarnas dörrar för att få jobb och pengar, mamman har två jobb för att tjäna pengar, familjen har problem med pengar och bröderna tävlar i hundkapplöpningslopp för att vinna pengar.
En av huvudpersonerna är Rube. Rube är kort, har ljust hår, är stark, modig och ej feg. Han är modig för han ställer upp för sin familj och börjar boxas för pengar. Han är stark för en kille i hans skola retade hans syster då slog Rube ner killen och han vann sin första boxningsmatch.
Boken utspelar sig nära Sydney. Jag tror det är en stor stad och fullt med bilar. Det är långa vägar som är smala. Bredvid vägen finns det villor som är stora och moderna.
Budskapet i boken är att vi inte ska förlora våra jobb. Jag tycker s därför att vi ska kunna hjälpa vår familj och inte leva fattigt. Jag tänker så för att pappan förlorade sitt jobb i boken.
Jag tycker att boken var bra, sorglig och underbar. Det som var bra i boken var att bröderna ställde upp för sin familj och började boxas för pengar. Den passar som högläsningsbok.

Bokrecension nr 3:
Boken jag har läst heter ”Fighting Spirit” och är skriven av Markus Zusak, en australiensisk författare. Förlaget är B. Wahlströms.
Boken handlar om en fattig familj som bor nära staden Sydney, Australien. Cameron och Rube är bröder. De ser sina föräldrar diskutera varje kväll om pengar då bestämmer Rube och Cameron sif för att börja boxas olagligt.
Jag tycker att temat är boxning för att Rube och Cameron boxar olagligt för att tjäna pengar till deras familj. De ska få pengar om de vinner boxningsmatcherna. Rube är mycket bra på att boxas och vinner alla matcher. Men Cameron är inte bra på att boxas då blir Cameron avundsjuk på sin bror. Rube och Cameron säger till sina föräldrar, Mr och Mrs Wolfe att de boxade olagligt och att de ska sluta efter finalen.
Huvudpersonerna i boken är Cameron, lillebror, Rube, storebror, Mr Wolfe, far, Perry, den mannen som hjälpte Cam och Rube att boxas olagligt. Cam och Rube har en storebror som heter Steve och en storasyster som heter Sarah. Steph är en fin tjej som gillar Rube för att Rube är jättesnygg men Cam gillar Steph. Det händer många saker efter det.
Boken utspelar sig i en stad utanför Sydney. Helensburgh är helt motsats till Sydney. Sydney är en vacker stad med många stora skyskrapor och populärt Opera Hus. Men Helensburgh är en lite gammal stad, där det är många gamla tåg, tunnlar och fina hav.
Jag tycker att boken är lättläst och lätt att förstå. Författaren skriver enkelt och berättar direkt. Alla kapitel är korta, bara två eller tre sidor per kapitel. En sak jag gillar mest är slutet på varje kapitel när Cam och Rube lägger sig i sängen och pratar med varandra om vad som hände den dagen.
Jag tror att författaren vill att läsarna ska se hur en fattig familj lever, hur de kan tjäna pengar och hur det känns om man boxas olagligt. Jag har lärt mig mycket från boken. Jag tror att både tjejer och killar ska tycka om boken. Mitt betyg är ¤¤¤¤

Tänk så olika det kan bli även om man läst och diskuterat samma bok. Hoppas att recensionerna kan inspirera dig till läsning eller till recensionsskrivande.

Läsning och ett boktips på köpet

Här är en intressant artikel från Skolverket om läsning och skönlitteratur i klassrummet.
http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sprak/ncs/reportage/2009/samtal-okar-laslusten-1.87121

Annika Löthagen och Jessica Staaf som uttalar sig har även skrivit en bok om detta, ”Skön litteratur – vägar till läslust och språkutveckling”. I boken finns bl a tips på hur du kan arbeta med dikter i klassrummet samt hur du kan arbeta med skönlitteratur i SOundervisningen.

Talet är en bro över till skriftspråket

Vid Flerspråkighetskonferensen i Stockholm lyssnade jag till Anna Lena Holm som arbetar i en mottagningsklass med elever i skolår 1-3. En del av eleverna är helt nyanlända och andra har varit här i ett halvår. En del elever har en skolbakgrund andra är analfabeter. En del kan läsa på sitt modersmål och andra kan det inte. Ett komplext klassrum fyllt med utmaningar där målet är att de efter ca ett år ska ut i ordinarie klasser.
Undervisningen ska utveckla alla elever och kunskap och förmågor ska utvecklas parallellt. Hur gör man det?
Anna Lena berättade under sin föreläsning om den metod som hon framgångsrikt använt sig av, ”Från text, via samtal, till skrift”.
I klassrummet utgår Anna Lena från en högläsningsbok med bra bilder och ett passande tema. Före, under tiden och efter läsningen arbetar klassen tillsammans med lässtrategierna. När boken har lästs fortsätter arbetet med texten genom dramatiseringar. De elever som ännu inte har tillräckliga kunskaper för att kommunicera på svenska får hjälp av Anna Lena som sufflös. Genom dramatiseringarna bearbetas högläsningsbokens innehåll. När boken är bearbetad tillsammans övergår klassen till att arbeta med individuell läsning och eleverna får även läs- och skrivläxor kopplade till högläsningsbokens och den språkliga nivå de befinner sig på. De elever som kommit en bit på väg i sin läsning sitter två och två och läser medan nybörjarläsarna sitter tillsammans med Anna Lena och tränar utifrån sin nivå. I samband med detta får eleverna också individuella uppgifter ofta kopplade till grammatik som hjälper eleven att bearbeta texten ytterligare. Som slutproduktion sammanfattar eleven texten skriftligt.
Genom att arbeta såhär kan alla utgå från samma text, stoff men arbeta utifrån sin språkliga nivå med stöttning av läraren. Talet blir en bro över skriftspråket!
Som avslutning bjöd Anna Lena Holm på följande citat:
”Om barn är oförmögna att lära sig bör vi anta att vi ännu inte hittat det rätta sättet att undervisa dem på.” (Björk och Liberg, 1999)