”Men vi skriver ju hela tiden” är en av de vanligaste kommentarerna som vi möter i våra klassrum i svenska som andraspråk, svenska och engelska.Varför skriver vi så mycket egentligen? Spelar det någon roll för elevernas framgång om vi skriver mycket, ofta, kort, långt, i olika genrer?
Det pratas mycket om elevernas läsning i dessa dagar. Det pratas inte lika mycket om elevernas skrivning. I vårt arbete med att fortbilda och handleda kollegor har vi under våren på olika sätt fördjupat oss ytterligare i dessa båda delar. Det som har varit mest häpnadsväckande när vi har läst litteratur, forskning, lyssnat på föreläsningar, diskuterat med kollegor om just läsning och skrivning är att majoriteten av allt tillgängligt och alla diskussioner handlar om läsning. Det finns inte lika mycket om just skrivandets betydelse för inlärning och skolframgång. Skrivandet tas kanske för givet men som vi alla vet är det en konst som också behöver tränas på.
Kanske behöver vi ställa oss frågor om hur vi tänker och arbetar med läsning osch skrivning.
Är det kanske så att vi lärare behärskar läsandet mer än skrivandet och därför inte skriver lika ofta?
Är det kanske så att vi utmanar läsandet mer än skrivandet i vårt klassrum?
Är det kanske så att vi läser på olika sätt men endast skriver på ett?
Behöver vi även en skrivande klass precis som en läsande klass?
Behöver vi ett skrivlyft lika väl som ett läslyft?
I förra veckan blev en av oss intervjuade av två lärarstudenter som skriver sitt examensarbete kring läsförståelse
”Idén bottnar i de senaste PISA-undersökningarna och vårt mål är delvis att se om de nedåtgående resultaten stämmer överens med ämneslärares upplevelser av just elevers läsförståelsekompetens, eftersom lärarna sällan får komma till tals i den här debatten trots att det kanske är lärarna som borde ha det största inflytandet i sakfrågan. Dessutom vill vi undersöka om ämneslärares arbete och erfarenheter av läsning i skolan stämmer överens med den allmänna uppfattningen om situationen.” (utdrag ur lärarstudenternas mail)
I vårt samtal blev det ännu tydligare för oss hur mycket skrivande och läsande faktiskt hör ihop och hur dessa två delar är beroende av varandra. De båda delarna stöttar och utvecklar varandra. Det är inte två isolerade enheter. Om läsning och skrivning sker parallellt blir utdelningen optimal.
Vi är övertygade om att skrivandet spelar roll för elevernas lärande och läsande. Vi ser att våra elever når en högre måluppfyllelse än de gjorde tidigare när vi inte ”skrev hela tiden”. Vi ser att eleverna har lättare för att läsa och diskutera olika typer av texter nu än tidigare. Vi ser att varierade skrivuppgifter lockar fram skrivandet hos eleverna.
Så tyvärr alla våra elever vi kommer att fortsätta att skriva hela tiden!