Hem » Nyanlända » Kartläggningens berättelser

Kartläggningens berättelser

Förra veckan var vi på Symposium Svenska som andraspråk som arrangerades av Nationellt Centrum för svenska som andraspråk. Under två dagar fick vi tillfälle att lyssna till föreläsare som under det övergripande temat ”Resurser” bl a beskrev begrepp som translanguaging, scaffolding, läsförståelse. Många av föreläsningarna fokuserade även på nyanlända elevers lärande.

Föreläsarna Anniqa Sandell Ring och Mikael Olofsson från Nationellt Centrum för svenska som andraspråk föreläste om ”Kartläggning och bedömning av nyanlända elevers språk-och kunskapsutveckling”. De har dessutom varit med i framtagandet av det nya kartläggningsmaterialet från skolverket som fr.o.m. januari 2016 innebär att alla nyanlända elever ska kartläggas skyndsamt (inom två månader). Resultatet för kartläggningen ska användas vid beslut om placering i årskurs och undervisningsgrupp samt vid planering av undervisning och fördelning av undervisningstid. Det är rektor ansvarar för att detta blir gjort.

Föreläsarna var noga med att påpeka att kartläggningar handlar om berättelser. Det kan vara farligt att prata om kategoriseringen ”nyanlända”. Varje nyanländ bär på sina kunskaper och sina berättelser och det gäller för oss i skolan att få ta del av detta och utgå från detta när vi möter dem i skolan. Alla tillägnar sig kunskaper i sin kontext och i olika kontexter. Många nyanlända kommer med kunskaper fast de inte fått dem genom skolan. Föreläsarna berättade t ex om gatuförsäljare som behärskar sin matematik i sin kontext men när de ska visa sina matematiska kunskaper i vår (svenska) kontext så kan de inte. Vi som möter de nyanlända barnen måste också förstå att vi har en språklig gemenskap i vår svenska kontext. Ord eller begrepp t ex fredagsmys och fika som är tydligt för oss i vår svenska kontext betyder i en annan miljö inte något eller väldigt lite.

Frågor som vi kan fundera vidare på är:

  • Hur får vi tag på de kunskaper som barnen erhållit från andra praktiker/miljöer?
  • Räcker kartläggningen till för att få fram alla barnens kunskaper och förmågor eller måste jag tänka på nya, annorlunda sätt?
  • Hur kan vi ge barnen möjlighet att använda de redskap och verktyg som de har med sig i de nya sammanhangen?

Det mest primära nu är att vi kommer överens om hur vårt kartläggningsarbete ska se ut. Vem gör vad? Och hur ger vi dem som ska kartlägga dessa barn verktyg och tid för att genomföra det? Vi behöver också fundera på hur vi för ut all information och nyvunnen kunskap som vi får när vi kartlägger en nyanländ elev. Som steg två behöver vi sedan diskutera och utveckla vårt fortsatta bedömningsarbete med de nyanlända så att vi kan ge dem den formativa bedömningen som de behöver för att fortsätta utveckla både sina språk och ämneskunskaper.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s